Fannie Petersson

Vi är mer lika än olika

Innan jag åkte på min praktik fokuserade jag mycket på alla skillnader jag trodde jag skulle möta och hur jag skulle hantera dem för att inte riskera att börja längta hem. Och för att även i tuffa situationer ha ett öppet sinne. När jag kom till Costa Ricas huvudstad, San José, blev jag överraskad.

Jag som hade tränat mig mentalt för att inte ha fördomar möttes av insikten att jag redan bar på en stark fördom – att vi är olika. Sen jag kommit tillbaka till Sverige får jag ofta fråga: ”vad har du lärt dig under din resa?” och jag brukar svara att jag lärde mig att vi alla är mer lika än olika. Många verkar bli besvikna över svaret. Det verkar vara mänskligt att vilja exotifiera det som är okänt och det är precis det vi alumner kämpar för att undvika, att “avexotifiera” människor och som Micke alltid säger “göra människor till människor”. För jag kan nog tala för alla alumner när jag säger att vi alla möttes av den insikten under våra praktiker eller MFS:er.

Min handledare under min praktik var en kvinnlig präst från Nicaragua. Rasismen mot Nicaraguaner är stor i Costa Rica, det är ett starkt katolskt land där det fortfarande inte är socialt accepterat att vara kvinnlig präst. Min handledare har med andra ord inte haft oddsen på sin sida. När jag gjorde en intervju med henne frågade jag henne vilken hennes viktigaste uppgift som präst är, och hon svarade mig:

Innan jag var präst var jag kvinna, innan jag var kvinna var jag människa. Det är min skyldighet att göra alla till människor.”

Hennes svar kommer jag alltid att bära med mig och jag tänker att det inte bara är hennes skyldighet. Är det inte allas vår skyldighet som människor att göra alla till människor?

Under ett ungdomsläger för flera av kyrkans ungdomsgrupper. Under mina föreläsningar diskuterar vi bland annat hur det är att vara ungdom i Costa Rica vs. i Sverige. Återigen – vi är mer lika än olika!

 

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

arton − tio =