Var går det snett?

”De allra flesta människor är rättvisa och vill andra väl, ändå är världen inte rättvis” var det en klok elev som sa till mig idag när jag besökte Samhällskunskap 2/Individuellt val på Katedralskolan i Uppsala. Och visst känns det ibland som att orättvisorna och hemskheterna lever sitt eget liv, som om vi inte har någon makt över vad som händer i världen, trots att det är VI som är världen. Då kan det vara bra att påminna sig om att alla kan göra något litet för att göra världen lite bättre, något som de allra flesta elever på

Katedralskolan2

Mitt under föreläsningen ringde brandlarmet och det var dags för brandövning. Hela skolan samlades inom ett par minuter ute på skolgården. Skönt med lite frisk luft kanske?

Katedralskolan höll med om. Även de som satt kvar när jag bad alla ställa sig upp som höll med om påståendet ”jag kan göra världen bättre” fick efter lite diskussion tillstå att de nog kunde göra en liten skillnad genom att till exempel välja att köpa rättvisemärkta produkter eller promenera i stället för att åka bil till skolan. Andra exempel som eleverna hade på enkla saker som vi kan göra för att göra världen bara lite bättre var till exempel att välja biståndsknappen på pantmaskinen, att tänka på att inte köpa saker som man kanske inte behöver och att dela med sig av nyvunnen kunskap om hur det ligger till i världen.

Katedralskolan

Eleverna i Samhällskunskap 2/Individuellt val på Katedralskolan jobbar i smågrupper när vi spelar Sigma.

Lektionen avslutades med att vi spelade Sigma. De fyra grupperna var hyfsat överens om vilka länder som var i störst behov av bistånd, men argumenten skiljde sig åt. Är det till exempel själviskt att prioritera de länder som ligger i vår geografiska närhet för att deras olycka kan sprida sig till oss om det handlar om ett otillförlitligt kärnkraftverk? Eller kan argumentet för att hjälpa dem, som några elever föreslog, i stället vara att det är viktigt att värna våra möjligheter att kunna hjälpa andra. Om vi drabbas av en större miljökatastrof kanske vi tvingas lägga tid och resurser på att hjälpa oss själva – i stället för att hjälpa andra.

Tusen tack för att jag fick träffa er och lyssna på alla era kloka synpunkter! Tveka inte att höra av er om ni har några frågor.

//Åsa Secher

1 kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

2 + 20 =