Rasmus Rodineliussen

Rädda Haven!

Det är tidig morgon och jag flyter sakta framåt, ett simtag efter det andra. Jag njuter av det svalkande vattnet och känslan av att solens värmande strålar stiger högre och högre på himmelen. Runt mig ser jag en lång vacker sandstrand, kullarna därbakom är fyllda av gröna buskar och höga kaktusar. Fåglar flyger omkring mig, ibland susar de ner bland vågorna och kommer strax därefter upp med en fisk i munnen. Men plötsligt är det något som griper tag i min fot, jag rycker till av förvåning och tar mig för foten. Det jag finner är en plastpåse som snärjt in min fot, och i påsen ser jag till min förvåning en krabba. Den är fångad inuti plastpåsen, den kan inte ta sig ut, den hade blivit levande begravd om den inte haft turen att bli räddad.

      
Bilderna ovan visar krabban i plastpåsen som snärjde in min fot

Flertalet studier indikerar att om människor i världen fortsätter hantera sopor som de gör idag, då kommer det år 2050 finnas mer plast än fisk i världens hav. Resultaten är mycket skadliga, inte minst i plastens direkta påverkan på marina arter som snärjs in i eller förväxlar plasten med mat. Det var denna problematik jag var i fält för att undersöka. Jag hade rest från Sverige till Rio de Janeiro och Arraial do Cabo i Brasilien för att undersöka hur en miljöorienterad NGO:s policy omsattes i praktik av lokala dykare. Policyn handlar om att dykare ska samla upp skräp från havets botten så fort de får syn på det under varje dyk. Samt att dykare ska ta för vana att regelbundet rensa ett kustområde från skräp.

Under mitt fältarbete fick jag möjligheten att träffa otroligt inspirerande individer som la ner en väldig energi på att värna om miljön. Men jag fick även uppleva problematik i relation till korruption, miljöskadliga sociala mönster, och framförallt en stor brist på kunskap om att skräp i naturen är skadligt inte bara för miljön, utan i slutändan även för oss människor. Det blev otroligt tydligt för mig hur miljö, samhälle, sociala praktiker, ekonomi, med mera hör samman. Alla aspekter påverkar varandra, och det går inte att isolera en från alla de andra, utan för att nå förändring krävs det att alla delar förändras samtidigt.

Denna insikt leder mig in på mitt nuvarande uppdrag som Sida Alumn. Jag vill med hjälp av mitt material från Brasilien visa på hur FN:s 17 Globala Mål är sammanlänkade, och att även om mål nummer 14: havet och dess marina resurser, är det som tydligast är förknippat med mitt fält så behöver det förstås och uppnås i relation till de övriga målen. Mål 11 hållbara städer och mål 12 hållbar konsumtion är exempelvis av yttersta betydelse för mål 14 då de avgör vad och i vilken mängd som blir skräp samt om det hamnar i naturen eller tas om hand.

Bilden ovan är tagen i Cabo Frio, en stad 30 minuter från Arraial do Cabo. Här syns krabbor som lever bland träden i vattengrynet tillsammans med plastpåsar och flaskor. Se på denna bild och säg sedan att samhället inte påverkar miljön runtomkring. Samhällen och sociala praktiker skapar den miljö vi lever i, miljön är i konstant förändring och det är vi människor som står bakom mycket av denna förändring, dessvärre ofta till det sämre. Men, om vi blir medvetna om denna vår påverkan, då kan vi också ändra vårt beteende och därmed bidra till en positiv utveckling i människans relation till miljön vi lever i. Och det är mitt syfte som Sida Alumn, att sprida kunskap som i sig kan bli en grund till förändring.

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

2 × 5 =