Agnes Johansson

Pensionärer och det att vilja delta

20161129_143002 20161129_152551

I tisdags fick jag äran att föreläsa på en dagledigträff för pensionärer i Borgstena, en liten by 3 mil från Borås. Jag har under alla mina tidigare föreläsningstillfällen besökt gymnasieskolor och var nu beredd på en helt annan slags publik. Mindre stök definitivt, men skulle de vara intresserade?

Jag anländer till missionskyrkan i vilket mötet ska hållas och möts direkt av en 75-årig teknikansvarig som börjar rodda med min presentation. Kyrkan hade bara förra året investerat i en imponerande teknikpark, och han blev nog mer än besviken när det visade sig att jag inte ens skulle behöva använda mig av surroundsystemet!

Med cirka 40 åhörare och ett ålderspann som sträckte sig från 65 till 94 kändes det väldigt spännande att dra igång föreläsningen. Jag skulle berätta om bistånd med ett fokus på naturkatastrofer, detta då jag befann mig i Nepal under jordbävningen 2015. Föreläsningen inleddes med ”hur ligger världen till-quizet”, och att det inte är 60% extremt fattiga i världen (vilket det gissades på), utan bara 10% gjorde många förvånade. Under mina gymnasieföreläsningar har  jag märkt att Rosling-effekten varit stor, men denna verkar ha missat den lite äldre generationen.

För många var jordbävningen en händelse som gjort stort avtryck och engagerat flertalet att donera, varför frågorna kring hur det gått nu senare var många. Jag ville med berättelserna om alla de Nepaleser jag mött och deras enorma vilja och beslutsamhet att hjälpa till i krisarbetet, trots begränsade resurser, utmana bilden av att befolkningen i ett krisdrabbat land ofta ses som passiva. En diskussion startades därefter kring vad som kan göras på hemmaplan, och hur man även som en enskild pensionär, utan en massa pengar att donera, fortfarande kan göra en stor skillnad. En klädinsamling som ska köras till Rumänien var redan startad, och tankar kring att bjuda hem de nyankomna flyktingarna som kommit till byn på middag och umgänge lyftes.

Efter föreläsningen bjöds det på en fantastisk advents-fika och diskussionerna fortgick. Jag gick därifrån med en stark känsla av att vi inte får glömma de äldre, inte får avfärda dem som trångsynta eller rädda, utan istället ta vara på all deras vilja att hjälpa till och vara delaktiga.

 

 

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

12 − fem =