Moa Åslund

Om Selma i Sydsudan och snubbar som snålar

Selma Lagerlöf föddes 1858. 1909 fick hon Nobels litteraturpriset och 1991 hamnade hon på våra 20 kronors- sedlar.
Förra året blev Selma ogiltig som betalmedel. När min far städade hittade han två Selmor som gömt sig i diverse lådor och fickor. Då min far är tämligen välbekant med Selmas skygga natur blev han föga förvånad. Han föreställde sig hur Selmor i liknande hushåll som hans krupit in i badväskor, parkeringsväxelfack och vinterrockar. Och det kändes liksom sorgligt i hjärtat att de bara skulle ligga onödiga där i tysthet och ensamhet.
Samma vecka hade min far som vanligt sett nyhetsrapporteringen på TV. Det hade vart hemskare än vanligt. Bilder på sönderbombade städer i Syrien- en ofattbar förstörelse, och efter det trådsmala armar och insjunkna ögon från svältkatastrofernas Sydsudan och Yemen. Det väckte en frustration hos min far – att inte kunna göra något åt de här fruktansvärda bilderna som flimrade över den stora TV-skärmen. Han tänkte på de Selmor som han inte kunde använda längre, och bestämde sig för att samla ihop så många som möjligt för att kunna skicka hela gänget till Riksbanken. Där kunde Selmorna nämligen återfå sitt värde, om man betalade Riksbanken 100 kr.
Han tänkte att Selmorna kunde hjälpa till hos UNICEF, som arbetar i både Sydsudan, Yemen och Syrien. Han skrev en rad på sin sociala medie-plattform. ”Skulle vi kunna hjälpas åt att skramla ihop 1000 kr?”
Selmorna verkade trots sin imponerande ålder ha ganska bra koll på ansiktsboken för det tog inte mer än någon dag innan 50 stycken krupit fram ur sina gömställen och hem till min far. Ett nytt utrop gjordes genast: ”Kan vi få ihop 5000?”
Sångfågeln Jenny Lind (född 1820, operasångerska, på 50-lappen sedan 1996) vaknade ur sin slummer av detta tvittrande i hennes öra. I gemensam marsch begav sin Jennyorna och Selmorna i imponerande hastighet från växelkassor i Tyskland, Norge och alla Sveriges hörn, till min fars brevlåda i Örebros utkant. Efter 10 dagar var det samlade värdet uppe i 7000 kronor, och vid uppropets slut på midsommarafton låg hela 34250 kronor och trängdes i en stor kartong. Nu började den verkliga resan för Jenny och Selma. Via posten och riksbanken till UNICEF och sedan hela internetvägen till Sydsudan. Vad de gjorde där är en helt annan historia, som du kan läsa om här:
Vad gör UNICEF? Vi är världens ledande barnrättsorganisation. Över hela världen kämpar vi för att alla barn ska få allt de har rätt till. Läs mer om hur.
Vad kan man lära sig av den här historien?
Många Selmor små? Alla kan göra något? Författare och operasångerskor kan också bedriva humanitärt bistånd? Facebook är bra men vad skulle vi göra utan posten?

Utan att generalisera lärde jag mig att kvinnor är bättre på att skicka Selmor än män. En stor majoritet av sedelmigrationen mitigerades nämligen av henniskor med just denna könsidentitet.

Många kvinnor. Två män.

Varför då kan man ju fråga sig?
Föredras kontanthantering i större utsträckning av kvinnor? Är kvinnor snålare eller lägger vi undan mer inför tuffare tider? Är vi bättre på att städa? Har vi minne när det kommer till de borttappade 50-lapparna bakom badrumselementet? Är vi mer aktiva på sociala medier? Eller har min far helt enkelt fler kvinnliga facebook-vänner?
På UNICEF Sverige är 80 procent av de anställda kvinnor.
På SIDA utgör kvinnorna 69 procent av personalen. Och i SIDA alumni är vi 25 tjejer och 6 killar.
Vår biståndsminister Isabella Lövin, och SIDAs generaldirektör Carin Jämtin är andra exempel på kvinnor som gör karriär inom biståndssektorn.
Samtidigt som det är fantastiskt att kvinnor äger utrymme inom en så viktig instans, känns det tråkigt om något så trivialt som kön skulle hindra folk från att delta i arbetet mot en rättvisare värld.
Vetenskaplig evidens säger att man blir lyckligare av att dela med sig. Om man är lyckligare lever man längre. Kvinnor lever i snitt 4 år längre än män.
Dags för en investering?

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

11 − 7 =