Linnea Granström

#Metoo för de globala målen

Den senaste uppmärksamheten kring #metoo har visat just hur globalt problemet kring sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor är. När en som jag får möjlighet att göra en fältstudie (MFS) i ett utvecklingsland är det viktigt att undvika att fastna i att studien går ut på att undersöka hur ”dåligt” något är i det landet. Hur till exempel grova rättighetskränkningarna är eller hur stor ojämställdheten är i dessa länder och sedan jämföra med hur långt vi har kommit i Sverige. 

För mig är det istället viktigt att betona att en MFS handlar om ett utbyte om kunskap. Genom min MFS om HBTQ-kvinnors sexuella rättigheter kunde jag se likheter i de utmaningar dessa kvinnor mötte och de utmaningar som finns i Sverige. Betydelsen av att lära av de Sydafrikanska organisationernas arbete i att stärka HBTQ kvinnors rättigheter och se om samma arbetsmetoder används eller kan användas med samma syfte i Sverige.

På samma sätt har #Metoo (även om det absolut inte kommer som någon nyhet för min egen del) belyst hur globalt och utbrett det strukturella våld och trakasserier som drabbar oss som identifierar sig som ickemän är. De historier och exempel som fyllt mitt facebookflöde och instagram av kvinnor i Sverige liknar de berättelser jag fick höra under min tid i Sydafrika: att utsättas för ”catcalling”, att ett nej inte respekteras, att inte kunna vara säker mot trakasserier på barer och restauranger eller att inte ha rätt till sin egen sexualitet och kropp är några exempel.

Som andra årets juriststudent har jag fortfarande ganska begränsade juridiska kunskaper men så långt har jag förstått att ”rättigheter” är ett sedan länge omtvistat begrepp. Staten är inte på något sätt alltid en garant för att dessa tillgodoses – inte heller är en lagstadgad rättighet en garanti för rättsskydd. Det är snarare så att rättigheter oftast har svag ställning vilket gör det svårt för den enskilda individen att åberopa. Trots detta är ”rätten till sin egen kropp” en av de mest grundläggande rättigheterna, befäst i internationella konventioner och innefattar faktiskt varje oönskat ”litet farbrorstafs”. För var ska vi annars sätta gränsen för när denna rättighet inträder?

När jag under våren och hösten fått möjligheten att besöka skolor och elever så har mycket av diskussionen och informationen handlat om de globala målen för hållbar utveckling. Så gått som varje gång har mål nummer 5, alltså målet om att uppnå jämställdhet lyfts fram av elever oavsett kön som ett av de viktigaste för att lyckas genomföra de 17 globala målen till 2030. Även om de alla är sammanlänkande och beroende av varandra så säger det ändå något när eleverna i valet av ”de viktigaste målen” lyfter fram och förstår vikten av att uppnå just jämställdhet.

När jag nu lämnar över mitt uppdrag till nästa års alumner är det därför skönt att veta att dagens högstadie- och gymnasieungdomar, oavsett kön, har kommit längre och förstått mer av betydelsen jämställdhet än vad trötta medelålders mediemän och till och med mina egna föreläsare på universitetet har gjort. Genomförandet av de globala målen och målet att uppnå jämställdhet är trots allt inom räckhåll.

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

1 × 1 =