Jonna Elofsson Bjesse

Hur två papperskorgar och 120 vattenflaskor fick mig att fatta

De 17 globala målen för hållbar utveckling är en samling fokusområden som vi måste jobba mot för att uppnå en hållbar, rättvis och jämlik värld. Det finurliga med målen är att de är sammankopplade. Vi kan inte bara jobba med ett eller ett par av dem på bekostnad av de andra. Varför inte? Därför att de överlappar, och genom att jobba med ett kommer man automatiskt in på flera. Hur då? Låt mig ta dig med till Nepal en stund, och belysa detta med ett exempel därifrån!

Idag vill jag lyfta fram och lägga lite mer fokus på två av de globala hållbarhetsmålen, nummer 6 och nummer 12. Mål 6 – Rent vatten och sanitet för alla – belyser alla olika hälsoproblem som är kopplat till avsaknaden av rent vatten. Det gäller saker såsom hygien, att kunna tvätta sig, matlagning, dricksvatten men även bevattning till jordbruk. Mål 12 handlar om hållbar konsumtion och produktion – att minska det ekologiska fotavtrycket och utsläppen från det vi köper och slänger och att använda våra naturresurser smart och långsiktigt. Hur är de här två målen sammankopplade då? Vad har rent vatten med hållbar konsumtion och produktion att göra?


Jag kan börja med att visa jag upp den här tråkiga bilden av två papperskorgar. Varför? För att vi blev väldigt glada när vi fann dessa. Varför blev vi glada över att hitta ett par papperskorgar, you ask? Därför att det var de första och enda papperskorgarna vi såg under våra 2 månader i Nepal!

I Sverige specifikt, och i västvärlden generellt, är vi väldigt bortskämda med vårt avfallssystem. Vi ser aldrig vårt avfall, och vi behöver aldrig tänka på vart det tar vägen eller vem som är ansvarig för det. Vi bara dumpar det eller får det upplockat utanför dörren och så försvinner det, som magi. Men det är väldigt ovanligt globalt sett.

I Nepal, likt många andra ställen i världen, var vi tvungna att dricka vatten som vi köpte i plastflaskor. Jag tror att vi köpte ungefär 120 vattenflaskor, kanske mer. Vi kunde inte dricka kranvattnet. Vattnet i floderna och grundvattnet var för förorenat på grund av kol- och sotpartiklar från fabrikerna i grannarna Kina och Indien. Föroreningarna hittar till och med upp till glaciärerna i Himalaya. Dit var vi tvungna att ta med vattenreningstabletter för att överhuvudtaget kunna dricka vattnet från floderna och brunnarna, för det gick ju inte att kånka på flera liter köpt vatten i plastflaskor. Trots det blev vi ändå magsjuka av glaciärvattnet.

Med tanke på alla vattenflaskor vi var tvungna att köpa under vistelsen, och faktumet att Nepal precis som stora delar av världen saknar ett fungerande återvinningssystem (eller ens avfallssystem), så var det inte så konstigt att flaskorna hamnade där de inte skulle hamna. Ute i naturen.


Så här kan det se ut bredvid vägarna. Här har de åtminstone försökt samla ihop plastflaskorna i en hög istället för att slänga dem hejvilt överallt. Frågan är om de faktiskt stannar där?

Nej, Såklart inte. De sprids av vind och vatten och hamnar, tillslut, i floderna. Och jag tror inte att jag behöver förklara varför det inte är bra för hälsan eller miljön att plast hamnar där. Skulle du dricka det här vattnet?

Jag antar att ditt svar är nej. Och det skulle nepalesernas svar också vara, om de hade möjlighet att bara leva på köpevatten i plastflaskor. Men det har de inte. De är inte lika lyckligt lottade som vi. Faktum är att plastskräp som hamnar i vattnet i Nepal förr eller senare letar sig ut i världshaven, och bryts ner till mikroplastpartiklar. Och de hamnar överallt. Tillslut kanske en del tagit sig hela vägen till Östersjön. Därför är vattentillgången och avfallssystemet så långt bort som i Nepal, och i resten av världen, faktiskt också våran angelägenhet.

Men att ha tillgång till rent vatten är inte bara viktigt för hälsan. På grund av att vi har rent dricksvatten här i Sverige så behöver vi inte köpa vatten på flaska (det är ett mysterium för mig att vissa gör det ändå, nepaleserna tyckte inte att vi lät riktigt kloka när vi berättade om att vi brukar BETALA för att köpa smaksatt vatten i plastflaskor även fast vi har världens renaste vatten direkt i kranen).

Att ha tillgång till rent vatten gör alltså att mängden plastskräp kan minska för att vi kan använda vattnet direkt från kranen. Det i sin tur gör att mindre plastskräp hamnar i naturen. Medan ett icke-fungerande sopsystem, som i Nepal, fortsätter förorena vattnet från plastskräp som hamnar i naturen, som i sin tur leder till att man måste köpa mer vatten på flaska… och det blir en ond cirkel av förorenat vatten och mer plast.

Genom att uppnå mål 6 om rent vatten, som vi har här i Sverige, blir det alltså lättare att uppnå mål 12 om hållbar produktion och konsumtion. Om man vänder på steken så kan vi också genom att jobba med mål 12 om bättre avfallssystem få renare vatten. Och på det sättet fungerar det med alla 17 mål. Det är genom att jobba med målen samtidigt i ett sådant här kretsloppstänk som vi kommer att lyckas uppnå alla!

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

10 − nio =