Moa Åslund

Att bromsa sig ur en uppförsbacke

 

Tänk dig att du är i Indonesien. Du sitter på en uteservering med en kall iste i handen, men ändå svettas du. Luftfuktigheten närmar sig 90%. Det är ljud, mopeder och folk överallt. Det är september- torrperiod- det har du läst i guideboken innan du bokade resan. Man vill ju inte ha regn på semestern! Men lik förbannat regnar det. Jättemycket! Trots regnperiodens slut verkar regnet inte vilja avta – och så var det förra året också.

Det du kanske inte riktigt märker är att en viss liten mygga, och ett visst litet virus, har the time of their life i det här vädret. Aedes-myggan, som är värd för Dengue-febervirus.

Förra året slog antalet fall av Dengue-feber rekord, och i år: fast vi bara är i september, är antalet fall fler än förra årets total.

Denguefeber behöver inte betyda mer än nån veckas riktig feber och allmän uschlighet, men för några betyder det döden. De flesta av de som dör är barn. Barn som inte har tillgång till ordentlig sjukvård.

Sedan 1950 har antalet fall av denguefeber ökat 30 gånger, på grund av klimatförändringar. Viruset och dess vektor har spridit sig allt längre norrut och nu finns dokumenterade fall i södra Europa.

Tänk dig att du är på Haiti. Du är i en stad med 2,3 miljoner invånare. Det är ganska många hus. Och nu är 80% av alla hus mer eller mindre förstörda. Ni kanske kommer ihåg jordbävningen 2010? Det är den som förstört husen. Och vägarna. Och färskvattenlagren. Och toaletterna.

Här regnar det också. Jättemycket! Men inte någon skur varje dag, som det var när du var på semester i Indonesien. Nu är det en orkan på gång! Inte så kul när det inte finns hus att gömma sig i. Och ännu mindre kul när brist på toaletter har gjort att man får uträtta sina behov på marken. Nu blåser det vindar strax under orkanstyrka, och 60 cm regn faller på några dygn. Exkrementerna som blandas med regnvattnet flyter runt på gatorna, infekterar dricksvatten, och ger folk en sjukdom som vi för länge sen glömt bort i Sverige. Kolera.

År 1834 dog 1,5 miljon människor av kolera i Europa. Det är en bakterie som sprids via förorenat vatten, och den är fortfarande en realitet i många delar av världen, där bristande resurser gjort investeringar i hållbar sanitet omöjlig.

En effekt av klimatförändringarna är fler orkaner och kraftiga regn. Och kombinationen med bristande sanitet är förödande.

Som tur är samarbetar SIDA på flera håll med att bygga upp motståndskraftiga sanitetssystem. Ökande välfärd gör att fler länder har råd att investera i långsiktig samhällsbyggnad. Att bekämpa klimatförändringar är däremot något som angår alla. Länder, lokala styren, företag, nätverk, privatpersoner. Det gäller inte bara att begränsa påverkan på miljö och ekosystem. Klimatförändringar har en stark koppling till människors hälsa – både direkt och indirekt som i exemplen ovan.

Visst är det viktigt att bygga upp resilienta system som motstår ett allt varmare klimat, men det hjälper inte om vi inte tar tag i orsaken till problemen. Tillsammans.

Som vi alla vet: Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

13 + 8 =