Hannes Willner

Atitlánsjön i Guatemala är också vår angelägenhet

I skramlande och färgglad lokalbuss åker jag ner för de gamla vulkansluttningarna i Guatemalas höglandsplatå och möts av Atitlánsjöns förblindande skönhet. Runt sjön reser sig gamla inaktiva vulkaner och längre bortom bergen kan man se den fortfarande aktiva Volcan de Fuego som med jämna mellanrum pustar ut tungor av eld och rök. Solen stiger sakta över det land som har varit bebott av olika Maya-folk sedan urminnes tider. Det är en magisk och nästan mytomspunnen känsla som vilar över den här platsen och det är lätt att förstå varför den kallas för världens vackraste sjö.

Jag är uppe i ottan för att ta mig iväg och göra intervjuer till min studie som handlar om Atitlánsjöns miljöproblem. Medan jag väntar på att taxi-båten ska komma betraktar jag fiskebåtarna som ligger och guppar ute i sjön. Fiskeyrket här går tillbaka i generationer och är typiskt för den här regionen där många lever av vad sjön har att erbjuda. Förutom fisket så är själva vattnet en livsnödvändig resurs som många använder till hushållet, jordbruket, boskapen, ja till och med som dricksvatten. Sedan har vi hela turismnäringen runt sjön som försörjer så många med alla dess hotell, restauranger, transporter och upplevelseindustri.

Väldigt många människor är alltså antingen direkt eller indirekt beroende av sjön för sin överlevnad här. Tyvärr är Atitlánsjön också på väg att dö en långsam död på grund av just detta.

Problemet med Atitlánsjön är att den inte har något utlopp. Den är i princip som en stor skål och allt som kommer ner i sjön stannar därmed kvar i sjön. Avloppsvatten från hushållen, näringsläckage från jordbruket, erosion av de vulkaniska bergarterna, skräp och läckande kemikalier. Allt detta bidrar till att försämra vattenkvaliteten och bidrar till övergödning som skapar algblomning, vilket i sin tur leder till syrebrist och att allt liv i sjön riskerar att dö. Till råga på allt bidrar ett varmare klimat till att denna process påskyndas.

Det är en dyster prognos men Atitlánsjön kan fortfarande räddas. Om alla runt sjön skulle samarbeta och politikerna på riktigt satsade på lokala och anpassade lösningar så skulle vattnet kunna bli bra igen på bara några år. Men för detta krävs samtidigt att korruptionen i samhället kan stoppas, att fattigdomen och hungern minskas, att fler får tillgång till god utbildning. Ja egentligen handlar det om att jobba för att uppnå alla de 17 globala mål som FN har satt upp till år 2030. Och detsamma gäller för klimatet, den biologiska mångfalden, världshaven, matjordarna, försurningen och alla andra gemensamma problem som vi ser runtom i världen.

Jag använder Atitlánsjön som en fallstudie när jag är ute och pratar med klasser och grupper just av denna anledning; att den speglar den större världen. För mig är Atitlánsjön ett lokalt problem med globala orsaker och konsekvenser. Som Hans Rosling skulle ha sagt, världen är inte längre vi och dem. Vi lever numera i en globaliserad värld där vi är allt mer beroende av varandra. Våra handlingar här i Sverige spelar en avgörande betydelse för denna sjö i Guatemala, och för en massa andra platser och människor runtom i världen. Och vi kan välja att antingen vara en del av problemet eller en del av lösningen.

Atitlánsjön i skymningen

Inga kommentarer, bli den första!

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

3 × fem =